Gör det osynliga synligt: Koalor och zebror

Vi delar världen med en nästan otrolig mängd levande varelser. Vi lever omgivna av vilda djur, tamdjur, några osynliga för våra ögon och andra som vi fruktar på grund av deras storlek och styrka. Vi känner också inte till en stor del av de varelser vi samexisterar med.

Och ändå beklagar vi år efter år försvinnandet av många arter som delvis har påverkats av människans fotavtryck på deras hem och på dem själva.

I dagens inlägg berättar vi om två djurarter som riskerar att försvinna. Det är märkligt att varje art hör hemma i en motsatt del av världen, och deras situation är så lik.

Fortsätt läsa…

VI VILL INTE ATT EUKALYPTUSBLADEN SKA TA SLUT

Koalan, vetenskapligt kallad Phascolarctos Cinereus, är ett däggdjur som är endemiskt för Australien. Dess bostadsområden finns i New South Wales, Victoria, Queensland och området South Australia.

Koalan är en växtätande art vars kost baseras på att äta eukalyptusblad. En intressant fakta om dessa australiska däggdjur är att de sover i genomsnitt 14 timmar per dag. Deras genomsnittliga livslängd är mellan 10 och 13 år, men om de lever i fångenskap kan de nå upp till 20 år.

Dock har vissa nyliga händelser gjort att koalorna dör mycket tidigare än normalt och att populationen dessutom minskar i skrämmande takt. Det finns en konflikt av teorier om den verkliga risken för koalorna idag. Å ena sidan finns de som hävdar att koalorna kommer att försvinna inom några år om inte drastiska åtgärder vidtas omedelbart, och å andra sidan finns de som, även om de är medvetna om att arten inte har en optimal situation, menar att koalorna inte är i en så extrem fara.

Faktum är att koalan har flera problem; för det första måste den hantera förlusten av sin naturliga livsmiljö: eukalyptusskogarna, som är dess hem och matkälla. Försvinnandet av dess miljö beror främst på massiv urbanisering, byggandet av vägar och järnvägar samt skogsskövling. Det är nästan otroligt, men Australien är ett av de länder med högst avskogning i världen.

Å andra sidan har de allvarliga bränder som drabbat landet under de senaste åren påverkat inte bara australiernas liv utan även koalornas. Många har dött i lågorna och andra som en följd av att deras hem brunnit upp. Mellan 2019 och 2020 uppskattas nästan 6 miljoner hektar australiska skogar ha brunnit. Oavsiktliga bränder kan vara en konsekvens av den miljökris vi alla står inför; mer torka, extrema temperaturer, ökade koldioxidnivåer i atmosfären…

Utöver dessa faktorer lider koalorna också av sjukdomar. Specifikt är de drabbade av en bakterie som orsakar klamydia, vilket leder till blindhet, infertilitet, luftvägsinfektioner och kan till och med leda till döden.

Det är tydligt att koalornas nuvarande situation inte är idealisk, men de är ännu inte funktionellt utrotade eller i allvarlig fara för att bli det. Men det är ändå nödvändigt att stoppa de orsaker som gör dem sårbara om vi vill att de ska finnas kvar över tid.

På Hanukeii är vi hundra procent engagerade i kampen för att bevara en blomstrande framtid för koalorna. I vår senaste kollektion har vi, förutom våra vanliga produkter, solglasögon, lanserat en serie som vi är särskilt glada över. Med inspiration från basebollkepsar har vi designat flera olika modeller, och varje keps har en patch framtill på skärmen som föreställer ett vilt djur, och i koalornas fall i en sårbar situation.

DET KOMMER INGA ZEBROR OM DET INTE FINNS VATTEN

Låt oss tala om Grévyzebrorna: På språket Samburu kallas de loiborkoram och om du någonsin trott att de är lätta, har du helt fel; de är enorma. Den genomsnittliga vikten för dessa djur är upp till 450 kilo. Zebran är det vildaste djuret bland hästdjuren. Buken och basen av svansen är vita. Man tror att dessa ränder har funktioner som social igenkänning, temperaturreglering eller för att skapa en effekt som förvirrar rovdjur.

Grévyzebrorna organiserar sig i små flockar som är utspridda för att kunna beta jämnt. Deras huvudsakliga föda är gräs och vass, men vid brist tar de även bark, frukter och rötter.

De har karakteristiska öron som ser runda ut på avstånd, och deras svarta och vita ränder är tunna och eleganta. Deras buk och svansbas saknar dock ränder och är vita. Även om vissa hävdar att ränderna har en funktion för social igenkänning och skydd mot rovdjur, är denna teori inte helt bevisad. De är imponerande och vackra djur. Deras hållning och närvaro är överväldigande även för människor.

De är i allvarlig fara. För närvarande finns endast 2000 vuxna zebror kvar i det vilda. Deras minskning är särskilt tydlig i Afrikas horn; i norra Kenya och Etiopien. Orsakerna till deras gradvisa utrotning är miljön, jakt, konkurrens och överbetning från tamdjur för att hitta födokällor och naturligtvis den starkes lag; zebrorna har som huvudrovdjur lejon, gepard, leopard och hyena.

Från slutet av 2008 har svåra torkor drabbat zebrorna i deras hemområden, vilket gör att gräset de äter är torrt och näringsfattigt. Floderna i Kenya har varit helt torra under långa perioder. Zebrorna har nästan ingen tillgång till vatten.

Med tanke på situationens allvar har organisationen Grevy’s Zebra Trust utvecklat ett projekt för att mata dem. Vid särskilt torra perioder har de placerat höbalar längs de vägar zebrorna tar för att komma till vattenhålen. Höet samlas in i fuktigare områden och placeras där det är särskilt nödvändigt. År 2017 var det värsta torkan på ett decennium, och Grevy’s Zebra Trust distribuerade cirka 3500 höbalar.

Även om denna organisations insats är helt osjälvisk och altruistisk, har det väckt viss debatt om det är rätt att mata vilda djur. Svaret är i normala fall tydligt nej. Det är inte rätt; man kan hävda att att mata en zebra minskar dess vildhet och delvis ökar dess status som ”tamdjur”. Att vara beroende av människor kan leda till en begränsning av dess frihet.

”Att minska djurens frihet på detta sätt kan ses som en form av överdriven stolthet, den mänskliga arrogansen som försöker kontrollera allt som händer i världen”, säger Clare Palmer, filosof och expert på etik i interaktioner mellan människor och djur vid Texas A&M University.

Det är sant att situationen är mycket kontroversiell, men i verkligheten befinner sig dessa djur i en mycket känslig position och behöver hjälp.

På Hanukeii har vi ännu inte gjort något liknande våra kollegor på Grevy’s Zebra Trust, men vi arbetar på det. För att börja med har vi också designat en som fokuserar helt på att lyfta fram zebrorna så att de alltid finns i blickfånget. Och när saker inte försvinner ur sikte är det mycket svårt att inte lägga märke till dem.

Zebrorna och koalorna är bara ett par av alla arter som befinner sig i extrem risk. Kepsarna är bara början på en rörelse som vi hoppas aldrig tar slut. Vill du gå med oss?